Fjärilen Fjordor

En God Natt saga till min vän Fragment i vintermörkret. 

[Kapitel 1]
Det var inte helt utan smärta han vecklade ut de nya utväxterna på sin rygg.. visst de var vackra att se på, och hela han kändes betydligt lättare och smidigare än tidigare men mest av allt ville han tillbaka till sin skyddade sömn, instängd i sin trygga puppa. In till den behagliga värmen och trygga känslan av att vaggas av den tunna grenens rörelser i vinden.

Vinden. Plötsligt kände han vinden.. en kall rå vind, som slet tag i hans ryggutväxter, och tvingade honom att vackla ett par steg bakåt. Ett par steg som inte fanns underlag till, och han befann sig nu fallandes på väg mot marken.

Det tog några ögonblick innan han insåg vad som hänt, och ytterligare några microsekunder innan paniken sköljde över honom.
Sprattlandes försökte han få tag i en gren, en kvist, ett strå… vad som helst för att hindra hans fall.

Men så kom ytterligare en vindpust, och han kastades handlöst ut från skuggan av det unga träd som varit hans väktare under den sömn som återfött honom till det han nu blivit.
Men paniken började gradvis övergå till förvåning då han kände att vinden inte alls var ute efter hans spröda liv, utan att den bar honom bort från den kalla skuggan och ut i den tidiga sommarsolen sken.
Värme strålade nu mot honom och den tidigare kalla vinden var nu mer en varm sommar bris som bar honom över den närliggande ängen. Hans ryggutväxter verkade kunna hjälpa honom att rida på vinden och förhindra hans fall.

En minut blev en timme och en timme växte till flera timmar.

Fjordor njöt nu i fulla drag av vad han blivit. En nyckelpiga hade avundsjukt utryckt sin beundran för hans vingar (som tydligen utväxterna kallades), och han älskade hur han kunde kasta sig mot marken, och sedan tvärt vända upp mot skyn igen strax innan han skulle slagit sig fördärvad.

Men så slukades solen av nattens mörker och med natten kom kylan och fukten.

Fjordor landade vid skogskanten där eldflugarnas svaga sken lyste upp det lilla värdshuset ”Ängsblomman” som han sett tidigare under dagen.

Ängsblomman var ett ställe där ängens insekter kunde slappna av efter dagens hårda arbete med en rejäl mugg starknektar, och lite då och då dök det upp kusar från den stora skogen och fuktade sin strupe. Värdshusvärden var en fet Dyngbagge som kallades Krunsh.
Han hade i sin ungdoms dagar funnit den mytomspunna dynghögen bakom Bonden Granbergs gård. Han strök dock nästan med under sin festmåltid då han var nära att bli uppäten av den brandgula bondkatten Satan. Kattens tandavtryck prydde fortfarande hans ryggsköld, och han klagade ofta på hur den nu läckte in vatten när det regnade, vilket gav honom irriterande klåda i flera dagar efter varje regn.

Fjordor kom in i den rökfyllda lokalen och såg sig omkring. Ett gäng grovarbetande myror satt vid det närmaste bordet, alla med texten ”Stack 628” regelrätt tatuerade över sina ryggar, och spelade poker om dagsförtjänsten. En tusenfoting satt i ett bås och knaprade löv, medan han dreglandes spanade in den förföriska trollsländan som sakta rörde sig med exostiska steg till musiken från jukeboxen. Tre överförfriskade spyflugor skrattade och skrek högljutt och utmanade varann att göra idiotiska saker för att bräcka varann.
En skitfull mygga låg avdäckad över bardisken och blev brutalt bortknuffad av Krunsh när Fjordor kom fram.

”Så vafan ska DU ha att dricka då, grabben ?” frågade Krunsh utan att titta upp, och samtidigt som han torkade av det värsta från bardisken med en trasa.

”Eeh.. vill nog inte ha vad han tog iallafall” svarar Fjordor och nickar lite skeptiskt mot myggan vid hans fötter.

Krunsh kikar över disken och säger ”Äh.. Det kräket har inte druckit nåt av mina varor.. han kom just. Hade tydligen varit en fest med nakenbadande ungdomar borta vid Kvarndammen. Hela hans svärm var in tidigare, snorfulla hela bunten så jag slängde ut dem. Svempa här kom senare, och jag har inte orkat kasta ut honom än.”

Som om detta vore en startsignal, började nu myggan Svempa få spasmer och kräkas blod över hela golvet. Krush kastar sig med oanad smidighet, handlöst över bardisken och sliter tag i Svempas snabel och drar honom mot dörren. Ett blodigt rött spår lämnas längs golvet och krypen i lokalen stannar upp för att beskåda scenen. Flugorna börjar skratta ännu högre och snart är en av dem framme och slickar i blodspåret, påhejad av sin kamrater.

Mitt i allt ståhejet har en skum liten skalbagge kommit fram till disken och satt sig på en barstol brevid Fjordor. Hans ena öga verkar vara betydligt större än det andra, och detta öga ser ut att aldrig blinka. Istället täcks det av en gulaktig halvt genomskinlig hinna av slem.
Han tittar sig omkring lite och vänder sen sig mot Fjordor.

”Ska du tjacka sporer, Pretty Boy ?” frågar han och håller fram ett grått fröliknande objekt..

”Sporer ?” Fjordor tittar frågandes på Skalbaggen, och på fröt som hålls framför honom.

”Visst.. det senaste rökat från skogens djup. Svampkungens finaste alster. Jag har Buzz, Golden Nectar, och det nya Miiisssst ”

Fjordor tvekar lite ”Jag vet inte riktigt, har inte testat sånt där tidigare !”

Skalbaggen lyser upp lite och hans mystiska öga ser ut att ooza ut ett extra lager slem, vilket får en varlikande tår att rinna nerför skalbaggens kind. ”Aah… En oskuld.. Varför sa du inte det på en gång Pretty Boy ? Du vet..” Skalbaggen flyttar nu obevämt nära Fjordor och hans röst sänks till en raspig viskning”..hos Sammy är första gången alltid gratis!”.

Han lägger därmed det gråa fröet i Fjordors hand och slutar hans fingrar runt det. ”Du bara stoppar detta i munnen och biter hårt en gång”

Fjordor känner sig lite osäker, men vågar inget annat än att lyda och för därför sakta fröet mot munnen.
”Inte här !” Skalbaggen tar tag i hans armbåge och börjar röra sig utåt med Fjordor staplandes efter sig.

De kommer ut utanför värdshuset och Fjordor ser som hastigast hur Krunsh står lite längre bort, hukad över myggan Svempa och slår varenda droppe blod ur honom för att ha grisat ner hans värdshus golv. Svempa försöker grinandes försvara sig, men är chanslös mot det betydligt större dyngbaggen.

Därefter tar Sammy med Fjordor ner i det mörka diket vid ängen.

Diket är lerigt och botten av det täcks av en bred bäck av regnvatten. Ett flertal knott cirklar i gäng runt diket och strider om gränser mellan territorium. En blodig strid om vem som ska äga rätten till nästa dags skörd av tjurblod, då Granbergs stora tjur dagligen brukar komma och dricka från diket och äta från det frodiga gräs som bekläder dikeskanten.

Sammy leder in Fjordor under bladet från en stor växt med rabarberliknande blad, och kollar snabbt så att de inte är förföljda.
”Här grabben kan du njuta av din Mist i godan ro…” säger Sammy med en snett leende, och hans äckliga öga tycks nästan glimma i månskenet som nyfiket letar sig in under bladet.

Fjordor stoppar nu fröet i munnen och biter hårt som instruerad.
En tunn hård hinna täcker fröet, men innandömet är mjukt och kletigt, och en konstig rök pressas ut han biter i det.

Hostandes föll Fjordor ner på knä, då benen vek sig. Röken i hans mun verkar klibba sig fast och tränga djupare in i hans huvud och kropp. Hans ögon sviker nu och tårar tränger fram, och gör att hans värld förvandlas till dimma. Han försöker be om hjälp, men ur han mun kommer bara kvävda hostningar och rök. Det känns som hela hans kropp står i lågor, och snart svimmar han av i en liten hög på marken, med musklerna ryckandes i korta kramper.

Han vaknar upp och allt är grönt.. inte bara sommargräset, utan även himlen, och allt annat. Olika nyanser av grönt, men ändå grönt. En grön strimma på horisonten förkunnar att gryningen är här och att solen håller på att kämpa sig upp ur sin bädd i öster.

Han försöker resa sig, men inser att han inte har någon känsel i sin kropp. Han kan inte ens röra huvudet, utan tvingas ligga kvar där och stirra soluppgången. Han fnittrar lite lätt för sig själv då ett svagt pirrande känsla börjar visa att hans känsel är på väg tillbaka. Ett kittlande i hans tår, som sakta kryper upp längs hans ben…. …och plötsligt blir han medveten om att någon står och stirrar på honom.

[Slut på Kapitel 1]