En bekant undrade via Facebook hur man skrev en skräckberättelse på bara 150-200 ord. Jag kände jag ville försöka.
En isande kyla gick genom kroppen på honom. Det där ylandet lät inte som en vanlig hund eller ens en varg. Kvällspromenaden hade känts som en bra idé medan solens sista strålar fortfarande värmde, men efter att nyfikenheten lockat honom att undersöka den gamla graven som Howard pratat hade tiden och ljuset nu runnit ifrån honom, fumlade han sig nu fram genom mörkret och med dimman från den närliggande heden krypandes mot honom. Han försökte skynda på lite men det resulterade bara i en stukning av foten när han snubblade över de ytliga rötter som tycktes medvetet försöka hindra honom från att komma undan.
Han försökte ta sig upp till stående igen när han hörde ett tungt morrande bakom sig. Han svängde runt och stirrade in ett par ögon som lyste röda som om helvetes eldar brann innanför dem och när tänderna blottades på besten förstod han att han aldrig skulle komma hem igen.
Det mesta av hans sargade kropp hittades tre dagar senare. Folket i byn låste sina dörrar och bommade igen fönstren om nätterna och snart började man sova i skift igen. Besten var tillbaka i området. Förbannelsen hade börjat om igen…