Ett klent ljus letar sig ner i arkens mörker genom ljusbrunnen på torget, och signalerar om än ovanligt svagt, om gryningens ankomst. Krönikör Gibson är en av de första reser sig från sin bädd, hon har knappt sovit i natt men visar ändå inga tecken av trötthet. Faktum är att hon legat vaken av förväntan då hon denna dag förärats med uppgiften att få rista in dagens streck på dörren till Mor Gretes kammare. Men stor försiktighet tar hon fram metallpennan som Mimers numera avlidne skrotskalle DIF tog fram för att vara hårt nog för att kunna göra märken i den bastanta dörren till kammaren, och med djup koncentration ristar hon försiktigt in strecket i dörren. Streck 1091… det är med avsikt hon väljer att göra det aningen längre bort från klustret av de fem föregående streck än vad som är brukligt, men hon känner på sig att denna dag kommer vara speciell. Något stort kommer säkert hända idag och i framtiden kommer då de övriga krönikörerna uppskatta den lilla förändring hon gjort som gör att dagens streck blir lättare att finna i mängden. Hon ler stort åt det skarpa strecket i dörrens metall, stolt över sin medverkan i denna för många så viktiga kalender äver Gretes frånvaro. En sista blick på sitt verk, sen beger sig Gibson bort mot templet för att väcka upp Redman och hjälpa honom förbereda dagens cermoni i Fader Forsmarks ära.
Uppe vid tornet som utgör arkens ingång har just krossaren Sol Helios avslutat nattens vaktpass. Hon är extremt trött, då det har varit både psykiskt och fysiskt jobbigt att hålla vakten i natt. En storm drog in över området vid midnatt och för ett par minuter lät blåsten henne se ovanligt stor del av dalen nedanför dem, vanligtvis dold under den tropiska värmens dimmslöja, men sen kom molnen och regnet och gjorde sikten nästintill obefintlig. Det var med ansträngning hon ens såg ner till marken uppifrån tornets utpost, och vinden var så kraftig att hon nästan tappade andan i motvinden och regnet piskade hennes ansikte som om någon slagit henne med en handflata. Någon timme senare var stormen som värst och hon låg ned på tornets golv för att få så mycket skydd som möjligt. När sedan stentornet rörde sig för blåsten fick hon nästan panik. Ett tag var hon helt säker på att gudarna tänkte slita upp torn, ark och alla där innuti och sedan kasta rubbet över klippkanten.
Strax före gryningen hade dock vinden gett med sig och nu föll bara ett nästan ljudlöst regn rakt ner. De tjocka molnen gjorde dock att det fortfarande var ganska mörkt ute, nästan som om gryning och skymning valde att för första gången mötas direkt. Sol såg verkligen fram mot avlösningen så hon fick krypa ner i berget och gömma sig för vinden en stund och sova av sig kylan och tröttheten som nattens storm sköljt över henne och det var med en stor lättnad hon såg hur Oodwards fjälliga huvud dök upp i luckan.
Med så mycket detaljer hon orkade frammana om natten, lämnade hon över laddningsmekanismen till det stora skrotarmborst som monterats i skottgluggen på tornet och klättrade sedan ner för en dags välförtjänst vila. ”Undrar om jag inte byta till mig ett par svartbär av 2 Lewis, det borde hjälpa mig att få upp kroppsvärmen igen” mumlade hon lite för sig själv medan hon sneglade på den ständigt buttre slaven D-cell, som stod som vanligt och svabbade bort lera och vatten från ingångsschaktets golv.
Arla kommer springande över torget med alla djuren, Ettan verkar ha extremt bråttom mot närmsta buske. Hon hinner nicka flyktigt mot Sol när de möts vid trappen. I betydligt lugnare takt bakom henne kommer Heimdals ledare Excalibur. Han söker upp vakthavande Oodwald och frågar om hur natten varit. Svaret han får verkar få honom spänd och en oro växer fram i hans blick allteftersom Oodwald sprider vidare rapporten han fick av Sol. Allt fler av arkens Krubb-samlare börjar leta sig upp till ytan och snart är skvallret i full gång. Dimman är ovanligt tunn och man kan ana konturer av de allra största ruinerna nedanför. De flesta har svårt att förstå hur stor ruinstaden där nedan egentligen är, när man levt hela sitt liv inom ett par hundra kvadratmeter mörk cementbrunn tidigare.
Den skarpögde Mora som mest stått och lyssnat och spejat medan de andra pratat, utropar plötsligt ”Ljus!” och pekar ner i dalen. Ivrigt börjar dom alla söka av området och där, i det dunkla ljuset syns en tydlig ljuskälla. Troligt vis en stor eld av någotslag som ger en kraftig gul gloria i dimslöjorna runt platsen. Oodward påvisar att nattvakten rapporterade ett flertal ljuskällor under natten. Kanske så många som 5-6 stycken, stora nog för att kunna varit boplatser.
Genast börjar folk diskutera om eventuella expeditioner in mot ruinstadens centrum, även om andra protesterar om att man inte vet vilka som finns där, hur ska vi då hinna skaffa fram allt krubb, tänk om stormen kommer tillbaka….
Som ett svar på frågan tornar nu molnen upp sig igen, och som ett krypande mörker sveper de in över bergsdalarnas toppar och drar med sig en vägg av regn som en ridå över dalen framför folket. Blå blixtrar rider som en förtrupp framför molntäcket och med muller som om världen sprack mitt itu, presenterar åskan sin närvaro.
Arla har stått som förhäxad av synen, både av ruinerna och vädret. Hon letar sig fram till Excalibur och pockar på uppmärksamhet. Hon vill heeeemskt gärna ut på en expedition och kan inte han följa med den här gången bönar hon. Excalibur ler lite och stryker henne ömsint över håret och svarar att de absolut ska ta sig ner till dessa ruiner tillsammans, men just idag ser inte ut att vara rätt väder för att våga sig ut på okänd mark…. mer än så hinner han inte säga förrän hans ögon spärras upp och han hostar upp blod. Bakom honom står sOlja och stirrar till synes själv förvånad, på handtaget till den vassa glas-shiv som han för några sekunder sedan tryckt in I ryggen på Excalibur och sedan brutit av glas-eggen så den sitter fast djupt inne I Excaliburs kropp. sOljas groteska hund Änglamar reser ragg och dreglet rinner mellan hans blottade käftar när han känner hur stämningen I gruppen plötsligt känns rejält hotfull. Excalibur försöker säga något men bara ett blodfyllt gurglande kommer ur hans strupe, och han sjunker ihop på marken.
Arla skriker panikslaget när hon först ser blodet och försöker fånga upp sin älskade. När hon sedan ser sOlja, kniven och hans blodtörstiga hund, följer hon upp med ett ursinnesvrål och tvekar inte en sekund med att bussa på Ettan på hunden Änglamar medan hon tar sikte på att klösa ögonen ur sOlja, men vänder i sista sekund och sliter fram ransoner med Krubb, för att hjälpa Excalibur istället. Ettan stångar in I Änglamark I full fart och sänder hunden flygande in I närmsta träd, men den härdade jycken kravlar sig snabbt upp på fötter igen och tar sikte mot Ettans strupe. Då kommer järven Tre Torn fräsandes och kastar sig in I striden. Han hugger tag I bakbenet på Änglamar och de båda faller omkull och rullar runt I ett moln av tänder och dregel. Tre Torns ägare Mora har dragit sin pilbåge och siktar en hemmagjord pil av grankvist och vässad plåt mot sOljas bröst.
Oodward skriker högt: ”Lugna er! Han får inte dödas! Ta honom levande! Tänk på vad Tyr gör med er om ni också tas för mordförsök!” Arlas försök att mata Excalibur är fruktlösa, han är för svårt skadad och han måste till en helare så fort det går.
Ett par zonstrykare från avd Frej har stått tysta och tittat på. De har hållt sig utanför stridigheterna, då de ansett att detta verkar vara något internt för Heimdalare. De tisslar lite tyst mellan varandra och en av dem går sin väg. Den andra går istället ner I arken igen.
Mutanterna från Heimdal greppar tag I sOlja, som utan motstånd låter sig föras bort. Arla och Mora hjälps åt att lasta upp Excalibur på Ettan som nu slutat slagits med Tre Torn och Änglamar, och Excalibur bärs ner I arken för att lämnas till helaren Sibylla.
Skrotskallen Canon har stått tyst och med drömmande blick stirrat ut över ruinerna nedanför. Bråket verkar inte bekommit honom nämnvärt, inte heller stormen verkar bekymra honom speciellt mycket. ”Vi behöver besöka oraklet.” säger han med sin raspiga stämma. ”Denna vet kanske vart Grete är, denne vet kanske varför denna storm plötsligt kommit… denne vet kanske hur vi kan återskapa den värld som försvann… vi behöver mer svar på alla våra frågor!”
Hans stämma drunknar I vindens ylande och med ledsen blick ser han hur de flesta försvunnit ner I arken igen, för att överlämna sOlja till ordningmännen och för att se om det går att rädda den omtyckte ledaren Excalibur från dödens hand.
Zonstrykaren Kav Li från avd Frej kommer in på sin avdelning. Här inne är allting tyst och stilla, ingen verkar känna till eller bry sig om vare sig storm eller tumult utanför arken. I det svaga skenet från ett burkar lysgegga finner han 2 Lewis och informerar denne om vad som hänt där ute. 2 Lewis tittar inte ens upp på zonstrykaren, men ett leende sprids över hans läppar. ”Säger du det? Stackars Excalibur… nerhuggen av en av sina egna alltså? Hoppas inte det blir en trend som håller i sig, vi har redan sett vår beskärda del av sånt här hos oss på Frej. Om sOlja var in hit i morse? Jo, det kan nog stämma. Han kanske behövde något stärkande innan han gick ut på mördarstråket.”
Sibylla tittar intresserat på när de lastar av den svårt skadade Excalibur på hennes skötbord, ett gammalt bastant köksbord av furu som enligt rykten stått ett av de gamla rummen märk ”fikarum” tidigare. Med van hand skär hon upp hans jacka och tittar nyfiket på det djupa såret I hans rygg. Med en suck och tydlig besvikelse säger hon ”Han överlever nog, jag behöver bara få ut den där glasbiten först. Det kan bli ett rejält jobb, så jag kommer behöva en del rent vatten, en hel del krubb och gärna ett par doser Tokjoz”.
Arla gråter hejdlöst men nu av tacksamhet till Sibylla. Hon tömmer sina förråd på både vatten och krubb. Allt för att hjälpa sin älskade Matrix. Även Mora erbjuder all mat och vatten han kan medan han försöker hålla Arla lugn. (4 Krubb, 2 Vatten och 2 doser Sprit)
Under tiden har sOlja ställts inför Yatzy, anklagad för mordförsök. Flera mutanter kräver hans omedelbara död, men Yatzy höjer sina fyra armar och kräver tystnad. ”En undersökning av händelsen ska genomföras, vittnen ska höras och sen ska en rättegång genomföras. Vi ska inte ha några nya mord, speciellt inte från en pöbel.”
Oodward står ensam kvar där ute medan stormen fortsätter att blossa upp. Genom regnet ser han plötsligt någon som står och tittar mot honom. En man med hatt och lång rock.
Oodward ropar till mannen att han ska ge sig tillkänna, men mannen försvinner direkt, utan att det ens ser ut som han rörde sig. Oodward rör sig runt hela tornet och försöker se vart mannen tog vägen när plötsligt mannen står framför honom, mitt I tornet.
Mannen saknar helt ansikte, inga ögon, näsa eller mun, bara lät rynklig hud täcker den plats av huvudet där ett ansikte borde varit. Han har långt stripigt grått hår vilket gör att han ser gammal ut trots att ansiktet saknas. Den ena handen håller han i hattens brätte för att hindra att den blåser bort, den andra handen vilar på en gammal revolver I ett hölster på höften, likt en revolverman från vilda västern.
En mörk lugn röst hörs plötsligt I Oodwards huvud. ”Jag förstår att min närvaro här ställer en hel del frågor, men vi har inte tid för dem just nu. Jag vill rekommendera att du överger din post och skyndar dig ner för trapporna till er ark, och gör det kvickt om du vill fortsätta leva…”
Sibylla har bett Arla och Mora att lägga fram krubb och vatten (totalt 4 krubb, 2 vatten – se till att det är rötfritt) och ber dem även fixa fram alkohol att bedöva Excalibur med. Mora skyndar iväg för att byta till sig lite sådant.
Samtidigt har Kav lis diskussion med 2 Lewis tagit en betydligt skarpare ton och till slut frågar Kav Li rakt ut: ”Ligger du bakom attacken mot Excalibur?”
2 Lewis ögon smalnar lite och sammanbitet väser han mot Kav Li: ”Jag tycker du är lite väl frågvis för dit eget bästa just nu. Jag gillade dig bättre när du höll dig i ditt hörn tillsammans med den andra lortiga strykaren! Jag har inte attackerat Excalibur och inte heller bett någon annan göra det åt mig. Och hör jag något rykte om att jag skulle vara inblandad i det, så antar jag att det är du som sprider såna lögner, och då kommer jag komma efter dig!”
Kav Li funderar lite, hans telepati har avslöjat att 2 Lewis undanhåller något, så han svarar till slut: ”Ok, ok, jag vill bara veta vilka jag har att göra med uppe på fälten och om det kan bli några fortsatta våldsamheter efter detta som påverkar oss andra. Jag känner på mig att du inte säger hela sanningen, eftersom vi kommer fortsätta arbeta tillsammans så kan du lika gärna säga det du vet…”
”Du fattar alltså inte vinken? Du har snokat klart nu! Bad! Mosa krypet!” skriker 2 Lewis.
Likt en solförmörkelse tonar 2 Lewis livvakt Bad Hairda upp sig bakom Kav Li och ett hårt slag träffar zonstrykaren i ryggen och ljudet av revben som knäcks får de andra i rummet att dra efter andan.
Helaren Lea skyndar sig fram och hjälper Kav Li till liv igen, och stöttar honom ut ur rummet. Smärtsamt tar sig Kav li där ifrån medan tankarna snurrar om det han såg i 2 Lewis sinne innan Bad slog ner honom. En glimt av hur 2 Lewis pratar med en man och en kvinna, han ler och säger ”detta får ni sköta, jag vill inget veta”. Kvinnan är Excaliburs slav Nage, och mannen är Stain, en fixare från avd Frej.
Oodward tvekar en sekund, osäker om mannen verkligen står där eller om det är ett spöke. Men så öppnar mannen golvluckan ner till trapporna åt honom, och då springer Oodward mot luckan. Han och tittar upp på den ansiktslöse mannen en sista gång när han tar sig ner för stegen mot ståltrapporna nedanför. Den ansiktslösa står där uttryckslöst, medan han fortfarande håller upp luckan åt Oodward. Bakom mannen ser Oodward något stor komma flygandes genom luften…. Rakt mot tornet. Han flämtar till och hoppar ner resten av stegens längd, och börjar ta sig ner för trapporna så fort han bara kan. Med ett öronbedövande brak träffas tornet av det stora objektet och sten, trä och stål virvlar mot Oodward. Han träffas av bråtet och flyger bakåt och för någon hundradel så svävar han fritt genom luften innan han faller handlöst mot botten av schaket.
Yes har precis kommit till schaktet när hela rummet skakar till av den hårda smällen mot tornet, han lyckas hålla balansen med hjälp av ett snabbt grepp runt trappräcket. Slaven D-Cell hade inte samma tur, utan kastade omkull av smällen. Förskräckt tittar Yes upp och ser hur hela tornet faller in mot dom, tillsammans med den reptiliske Oodward som panikartat försöker simma genom luften.
Med en dov duns landar Oodward ovanpå D-cell och ett otäckt knak hörs från slavens rygg. Yes stirrar på högen av kroppar framför honom och skyndar fram för att hjälpa dem. Han rycker upp Oodward och stöttar upp honom. Han vänder blicken mot D-cell, men när första stora klippblocket från det forna tornet snuddar vid hans huvud så sätter han fart mot gången in mot arken. D-cells svaga försök till skrik drunknar under ljudet av betong och sten som nu fyller schaktet. Ett enormt damm-moln blåser in genom gången och hela arken rör sig under tyngden av tornet som rasar in i schaktet. Kav Li, som just var på väg ut, får kasta sig undan från dammet och smärtan från revbenen som just läkt samman gör sig påmind om att han behöver ta det lugnt tills kroppen har återställt sig helt.
Nere på torget håller Mora på att leta efter Felix eller någon annan fixare för att köpa lite tokjoz till att bedöva Excalibur med innan Sibylla plockar ut glassplittret ur honom. Tyvärr verkar ingen finns på plats just då. En kvinna med gammal lädermössa kommer fram och hälsar. Hon är Onbla från avd Njord. Hon säger att hon hörde att Mora sökte tokjoz till sin vän, och att hon har en liten flaska som han får mot att han kommer och pratar lite med henne sen. Hon håller fram en parfymflaska som innehåller 3 doser av en genomskinlig vätska, det luktar som alkohol.
Mora går med på bytet och skyndar tillbaka, han möter upp Arla som just kommer med vattnet och tillsammans rusar de mot Sibyllas tält.
Borta vid schaktet kommer Yatzy med sitt följe för att beskåda förödelsen. ”Detta är inte acceptabelt, raset spärrar in oss I arken och vi kommer svälta ihjäl om vi inte får bort rasmassorna och bygger oss en väg ut igen. Sask! Du får uppdraget att överse detta, du får härmed befogenheter över arkens samtliga slavar, få detta gjort!”
Redan efter en timme är röjningsarbetet påbörjat. Samtliga slavar sätts I arbete, men även flera andra väljer att frivilligt hjälpa till. Ordningschef Decker plockar in de mutanter som fanns vid platsen när hon och Yatzy anlände, och kräver dem på en rapport om vad som skedde.
Excalibur vaknar till liv igen efter en stund. Fortfarande berusad av alkoholen och under lite smärta kan han börja äta och dricka igen, och därmed låta mutant-kroppen påbörja sin läkning. Med hjälp av Arla och Mora tar han sig bort till sitt rum för att vila lite.
Sportia smyger fram till Yes när hon anländer till schaktet för att påbörja arbetet. Hon viskar till honom att 2 Lewis sagt åt henne att hålla ett öga på Kav Li (hon pekar diskret ut honom bland folket, där han försöker hålla sig ur vägen för slavarna som kommer för att jobba). Hon tror att Kav Li kan ha något med mordförsöket på Excalibur att göra. ”Kan du hjälpa mig att skugga honom, jag måste jobba med raset?” frågar hon.