Arkdata: Krubb 6, Kultur 2, Teknologi 16, Försvar 10.
Invånare: 185 (24N, 41F, 91T, 18H, 11M)
Yatzy håller ett tal till folket:
”Det är med sorg jag ser det förfall som denna ark utstått sen vår moder försvann.
Det är med sorg jag ser hur girigt och egoistiskt min bröder och systrar sitter och håller i sina enstaka prylar, medan andra svälter och törstar.
Det är med sorg jag ser hur det svaga ledarskapet hos de andra avdelningarna, gör att folk mördar varandra över en handfull patroner. Avdelning Tyr kommer inte acceptera detta längre. Vi kommer inte acceptera att våra bröder och systrars lidande ska styras av girigheten hos några få individer.
Avdelning Tyr är i dag nästan halva arkens folk och vi har fått nog. Vi kommer under tre dagar acceptera era önskemål att gå med oss. Lämna de avdelningar som svikit er, och ansluta er till oss. När mörkret faller den tredje dagen ska folket styra arken. Precis som vi gjorde när Grete fanns här!
De som väljer att ta strid mot oss kommer nergöras och fördrivas. De som försöker hindra folket att gå med oss, kommer jagas ner och krossas. Röd är avdelning Tyrs färger, och med våra fienders blod kommer vi måla hela arken röd.
Så fråga dig själv… vart står du imorgon? Kom till oss och svär trohet till Arken Bifrost och dess folk, eller lämna din halsbricka till vakterna i schaktet när du lämnar arken för gott. ”
Oron sprider sig snabbt bland de olika avdelningarna. Har de något att sätta upp mot de fysiskt starka och stora antalet mutanter från Tyr? Kommer de förslavas om de underkastar sig?
Många börjar viska om att våga sig iväg från arken och bygga en bosättning någon annanstans.
Gruppen känner att de behöver få komma bort lite från arken och fundera över hur de ska ställa sig till Tyrs krav. De söker sig ner till fordonsbarrikaden för att leta lite reservdelar till Canons byggen, men hör plötsligt zongastar skrikandes en bit bort. De smyger närmare för att se vad som händer och hittar ett stort industriområde. Ut ur dimman kommer en zongast springandes rakt emot dem, och de inser snart att denne flyr från något.
Yes utstöter ett kraftfullt vilddjursvrål mot zongasten, som i panik vänder 90 grader och springer åt ett nytt håll, uppenbart stressad av hot från två håll. Gasten försvinner in i en ruin och gruppen smyger försiktigt efter.
Ruinen är i flera våningar, och rostiga metallmaskiner och järnskrot ligger överallt. Golvet har delvis rasat ner i ett källarplan och även taket har stora hål upp mot övervåningen.
Ett hobbyprojekt i form av ett gammalt fordon står parkerat i ett hörn av lokalen, vilket skrotskallen Canon dras till så som en fluga till en lampa i natten. Han sätter sig på förarplatsen och letar runt efter nycklar eller liknande, men får istället en kniv i ryggen. Zongasten hade gömt sig i baksätet av fordonet.
Mora bussar sin järv på gasten, och den kortväxta varelsen har inte en chans mot mördarbesten Tretorn. Järven biter sig fast i armbågen på gasten och släpar ut denne ur fordonet. Zongasten börjar då skrika med sin höga och gälla stämma. Snart dyker det upp fler zongastar i byggnaden och på taket till huset brevid.
En stor men ojämn strid utbryter. Zongastarna är främst beväpnade med skrotknivar och liknande klingor, medan gruppen har sina mutationer och ett nyfunnet antikt skjutvapen. Vilddjuret Yes och järven Tretorn sliter zongastar i stycken på löpande band, Skrotskallen Canon återupplivar gamla myter om drakarna i norden och spyr en kaskad av eld över de anstormande gastarna, allt medan Mora och Merasin låter kallt stål avsluta livet på de sårade gastarna som krälar för sina liv. De sista gastarna försöker fly men stångas brutalt ner till bottenvåningen av vildsvinet Ettan och försvinner därmed ner i mörkret.
När striden är över avmaskerar de en av zongastarna bara för att upptäcka att det bara var en ung tonårsflicka som de mördat. Zongastarna verkar bara vara barn… betydligt yngre än mutanterna själva. Det måste betyda att det fortfarande finns människor eller liknande som fortfarande är fertila, något som mutanterna i arken inte är.
Gruppen lämnar nu resten av ruinerna outforskade, till skrotskallen Canons stora förtret. Men de andra vill hinna vidare bort till Katedromen en gång för alla.
Med raska steg följer de den väg de tidigare varit på och kommer snart fram till krönet med myrstigen. De fortsätter förbi och kommer till nya ruiner, de står nu tätare än de gjort tidigare men är även svårt brandskadade. Trästrukturerna finns knappt kvar, men de hus eller husdelar som varit gjorda av sten har stått emot tiden och moder naturs frammarsch ganska bra.
Dock känner de sig snabbt övervakade, och den smala vägen fram till Katedromen kantas av ruiner och goda tillfällen till ett bakhåll.
Då stiger det fram en udda varelse ur skuggorna av en byggnad. Mannen är människolik men kraftigt defekt. Hans ben är överdrivet välutvecklade och liknar mest något man skulle hittat bland rovdjuren i en bok om förhistoriska ödlor, medan överkroppen är liten och armlös. Han pratar dock artigt med dem och presenterar sig som Vile. Han erbjuder sig leda dem till Katedromen mot att de lämnar sina vapen utanför.
Yes stannar i en av ruinerna och vaktar vapnen medan de andra följer den främmande mannen.
Vile leder dem genom en stor stenmur, och in på Katedromens område. Det är vildvuxet område, med flera krokiga svart/grå träd med gulaktiga löv, tjockt gräs och flera rader med formade stenar, halvt gömda i gräset. primitiva tält och enkla byggnader av trä, plåt och sten står i rader längst de leriga gångarna tillsammans med enstaka ditsläpade fordon. Långa pålar sticker nedstuckna i marken överallt och mellan dessa hänger det långa rep och inflätade bland repen hänger det ett flertal glasburkar med ljusstumpar i och bildar antagligen någon typ av belysning om nätterna. Träskelettet av ett gammalt raserat torn står i områdets ena ände. En enorm metallklocka ligger på marken nedanför, dess tyngd har tvingat den så långt ner i den fuktiga marken att det antagligen vore omöjligt att få loss den med muskelkraft. En stor byggnad står som centrum för området. Dess stenväggar har troligen varit vita en gång i tiden, men nu är ytan fläckvis täckt av lergrå, jordbrunt och mossgröna fläckar. Taket har nästan hela rasat in och endast enstaka av de kraftiga bjälkarna som en gång höll upp taket, finns nu kvar.De leds in i Katedromen där De Utstöttas ledare, den insektoida Xyzz. Med hes stämma välkomnar han dem till Katedromen och förklarar att folket här är en samling utstötta mutanter från främst arken Midgård, men även ett par från Nifelheim och några som inte ens vill prata om vart de kommer ifrån. Det som binder dem alla samman är just att de alla är så kraftigt muterade och defekta att till och med andra mutanter ofta ser dom som missfoster och monster. De är avvaktande och försiktiga, speciellt mot dem i gruppen som inte har så synliga mutationer. De framhåller att de är vana att bli spottade och slagna på och om gruppen är där för att starta upp bråk så kommer De Utstötta att svara med hårt mot hårt.
Men mötet går fredligt till och de guidas runt och får se äpplon-odlingen, fiskepråmarna och liknande innan de avslutar besöket med lite byteshandel. De Utstötta är avvaktande och försiktiga, speciellt mot dem i gruppen som inte har så synliga mutationer.
Väl tillbaka i arken visar gruppen upp sina fynd och berättar om zongastarna, men väljer att utelämna informationen om mutanterna vid Katedromen. De lämnar även in en vacker tavla som de bytte till sig från De Utstötta, till gryningsvalvet.
Arla anses ha förtjänat sin plats bland Heimdalarna och blir därmed accepterad att byta till deras avdelning. Men till hennes stora besvikelse överskuggas glädjen över detta när hon får höra att henne ärkefiende, slaven Nage Donatello, har givits till Excalibur Matrix från 2 Lewis som ursäkt för ”snedsteget” där de drogade honom, och därmed följer med över till Heimdal.
De avslutar sedan dagen med att hjälpa till med arkens projekt med verktad och odling.
Rykten säger att Tyr tänker storma avd Njord om inte de ger upp sitt monopol på vattnet, och svär trohet till ”folket” (dvs Yatzy och avd Tyr). Strax före kvällen noteras det även att ytterligare 5 mutanter från avd Frej saknas, ögonvittnet har sett dem lämna arken med sina ägodelar.
Tavlan från De Utstötta
Dokumenterat av Krönikör Merasin, avd Mimer.