Torsdag, 6 September
Vi började vårt äventyr i Hudiksvall på Torsdag kväll, den 6 September 2018.
Frank hade precis kommit hem till sin lägenhet på Håstagatan, efter en intensiv säljvecka nere i Stockholm. Han sjönk ner i sin favoritfåtölj, hällde upp en glas whiskey, tände en cigarill och började bläddra i en ny bok han kommit över i en skum litet antikvariat nere i gamla stan i Stockholm.
Han störs plötsligt av att grannen Robert Hällman, höjer volymen på sin stereo till en nivå att väggarna vibrerar av Judas Priest album ”Pain killer”.
Frank ger snart upp sitt läsande och går över och bankar på Roberts dörr och försöker sedan skälla ut grannen när denne öppnat. Robert verkar dock inte ta Franks irritation på allvar utan skrattar och vill bjuda på öl.
Till slut lyckas dock Frank övertyga Robert om att sänka musiken, vilket också sker, ca en kvart senare.
Frank återgår till sin bok och sin whiskey, innan han sedan kryper ner i sängen. Han väcks dock mitt i natten av att telefonen ringer.. men med en konstig signal. Det låter som en gammal Sony Ericsson signal, men han har inte en sån telefon. Han svarar i telefonen och hör en röst över en brusig och knastrig linje.
”Hallå? Frank? Är du där? Det är jag, Mikey!”
Frank sätter sig upp, det var över 30 år sedan han hörde Mikeys röst. De var bara fjorton år gamla då. Ett bus-streck som gick snett. De bröt sig in en kyrka som tillhörde den katolska församlingen. Målet var att stjäla vin och eventuellt någon artifakt som de kunde få lite pengar för. De hittade istället ett lik som låg på ett bord, för att förberedas inför kommande begravning. Nike drog undan skynket som täckte kroppen och de alla stirrade på den döde mannen. Det hela var så facinerande och samtidigt skrämmande att de inte märkte att prästen, Fader Petrus Liljenberg hade upptäckt dem Mikey åkte fast och hans stränga katolske far skickade bort honom till att gå i en katolsk internatskola någonstans.
”Ja, det här är Frank.” svarar han.
Mikey fortsätter: ”Alltså.. förlåt! Jag menar.. det var aldrig meningen att det skulle bli så här. Jag ville bara…. Fan! Hur kunde jag vara så jävla dum? Jag ville bara få träffa henne, Frank! Jag… Förlåt!”
Samtalet bryts.
Aningen förbryllad sitter Frank kvar i sängen och stirrar på telefonen en stund, innan han går ut på balkongen för att röka en cigarill. Det regnar ute och Frank ställer sig under det överhängande taket för att inte bli blöt. Han tittar ut i September mörkret, små ljuspunkter i natten
—
Strax utanför staden, i området Idenor, bor bankmannen Douglas. Han har just kommit hem efter vild torsdagskväll hos älskarinnan Malin och nu trött och fortfarande hög på kokain, har han lagt sig för kvällen.
Han vaknar dock av känslan att någon står och stirrar på honom. Han sätter sig upp i sängen och får för sig att det mycket riktigt står någon i skuggan brevid sovrumsdörrren. Han sätter ner fötterna på golvet, bara för att upptäcka att sovrumsmattan är dyngsur och luktar som havsvatten och alger. Främlingen är nu borta men halvvägs under sängen ligger en gammal mobiltelefon av märket Sony Eriksson, som Douglas aldrig sett tidigare.
—
Nike vaknar även han upp mitt i natten. Han har svårt att somna om och går och ställer sig vid fönstret och tittar ut. Några ungdomar härjar utanför och för en massa oväsen. Men en sliten uteliggare drar till sig Nikes uppmärksamhet. En man klädd i tomtekostym står ute i regnet, lutar sig mot en vägg och spyr upp en tjock blodröd sörja. Han torkar av sin kladdiga mun med ärmen på tomtedränkten och ragglar vidare längs gatan, synbart berusad. Nike fnyser lite åt mannen som uppenbarligen inte kan ta hand om sig själv eller ens hantera sprit, och går tillbaka till sängen och den vackra fästmön Celia som lugnt sover i den.
Fredag, 7 September
Douglas backar ut från sitt hem, bara för att upptäcka att han håller på att köra över en storvuxen man i slitna kläder som står på hans uppfart. Douglas lutar sig ut ur bilen och ber mannen att flytta på sig, men mannen bara flinar åt honom och står kvar. Det går så långt att Douglas ringer till slut Polisen, och får till svar att de skickar någon så snart de får en möjlighet (han kan höra sarkasmen i den trötta telefonistens röst). När han avslutat samtalet har mannen flyttat sig, men står fortfarande och ler mot honom. Douglas backar ut på gatan och hör mannen säga något åt honom på ryska och sedan spotta på marken.
—
Under förmiddagen får alla tre varsitt samtal från advokaten Cesar Degenskiöld. Han förklarar att deras vän Michael ”Mikey” O’Connelly hittades död i sin säng på Torsdag morgon. Polisen misstänker en överdos av narkotika.
Michael har i sitt testamente efterlämnat sina enstaka saker till just de tre vännerna, trots att de inte setts på 30 år. Advokaten ber dem möta honom idag klockan 15:00 vid Michaels barndomshem, för att där skriva på pappersarbetet.
—
Gruppen möts över en lunch på en liten restaurang på Storgatan och diskuterar natten konstiga händelser och det faktum att de alla fått samtal från advokaten. De beslutar sig för att åka dit gemensamt.
Strax före klockan 15:00 så är de på plats i barndomskvarteret i Håsta.
Det känns som en obehaglig resa bakåt i tiden när de stiger in i Mikeys gamla hem. En hem som inte tycks ändrats något på alla de år som gått. Varenda detalj och möbel tycks stå precis där de minns dem.
Cesar möter upp dem och förklarar att det är mest formalia som behöver skrivas under, och att arvet är ytterst litet då Michael inte ägde något av nämnvärt värde. Det är en gammal bil, och en bostadsrätt uppe vid Djuped.
Dock ska det hållas en likvaka för Michael under helgen, med start redan i kväll klockan 20:00 här i Michaels föräldrahem. Det var Michaels önskan att hans vänner skulle närvara. De tre vännerna accepterar inbjudan och känner väl att de bör gå för att åtminstone lämna en sista hälsning.
—
Likvakan visar vara en riktig röjarfest. Ytterst få släktingar, utan mest nedsupna jobbarkompisar från den båt som Mikey jobbade på och ett flertal tillsynes kvinnliga prostituerade. De erbjuds fin irländsk whiskey så snart de kommer innanför dörren och kvällens värdinna Cassandra verkar ytterst mån om att de ska ha en trevlig kväll.
Aningen obekväma av festandet smyger de upp på övervåningen till Mikeys barnrum, bara för att finna att även det stått helt orört sen tonåren. Dock ligger Mikeys kropp kropp i sin gamla säng, insvept i vitt linne tyg.
Snart märker de alla tre att de börjar bli rejält yra och illamående. Frank konstaterar att de blivit drogade, troligen av något rohypnol-liknande ämne. De försöker ta sig ut, men märker att både flera av de prostituerade och andra gäster väntar på dem i hallen utanför. De försöker slå sig ut men övermannas slutligen då drogen försvagat dem rejält.
De vaknar upp i Mikeys föräldrars sovrum. Ett litet rosafärgat rum med en dubbelsäng och fransklädda gardinner. Hela rummet utstrålar 80-tal.
Rummet är fullt av folk, fullt upptagna med att ha en orgie, där Douglas, Frank och Nike var centrum. Det var nakna kroppar överallt, sex, droger och pumpande musik. Fortfarande kraftig påverkade av den drog som knockade dem tidigare var det svårt att få fokus på allt som hände. Men de noterade bland alla deltagande att de såg dels uteliggarna som de sett tidgare, Frank insåg att han hade sex med vad de båda prostituerade tvillingarna, men som sedan verkade vara två av hans egna barn och låg där maktlös att göra något åt det.
Plötsligt slits dörren upp och den 80-åriga Matthew O’Conelly stormar in i rummet, följd av en samling yngre män och kvinnor, klädda i vita skjortor och svarta kostymbyxor. Ett ännu större tumult uppstår dessa människor börjar attackera alla involverade i orgien. De skriker om synd och hur Gud ska straffa dem, medan de själva slår och sparkar på de nakna orgie-deltagarna.
Med våld kastas folk ut ur huset och kläderna kastas ut efter dem. De neddrogade vännerna Frank, Douglas och Nike finner sig plötsligt ute i natten, där de försöker få på sig kläder som inte verkar vara deras egna.
Nattenluften får dem att piggna till lite och plötsligt står de öga mot öga med varandra i ett skogsbryn alldeles i utkanten av kvarteret. De ser dock helt förändrade ut.
Nike ser ut som den man i tomtekläder han såg natten före. Douglas ser ut som den stora ryska man som tidigare samma dag stått på hans uppfart. Och Frank ser ut som den magra uteliggaren som han sett stå nedanför hans hus efter hans telefonsamtal med Mikey tidigt i morse.
Rejält förvirrade och går det tillbaka till likvakan för att se om deras ”egna” kroppar finns kvar där, eller åtminstone deras bilar. Men platsen är nu tom och öde. De går in till stan och till Franks lägenhet. Men då de saknar nycklar och andra tillbehörigheter så kommer de inte in, så de går vidare ut till Idenor och Douglas hem. Douglas har kodsystem på sin dörr så där kommer de in utan nycklar. Dock finner de att ”Douglas” är hemma. Han skrattar högt åt dem och låser sedan in sig på toaletten, medan han ringer polisen och låtsas vara livrädd då ”främlingar bryter sig in i hans hem!”
De tar nycklarna till Douglas bil och sticker därifrån. De inser snart att bilen kommer efterlysas så de parkerar den och stjäl en Volvo 240 från en parkering istället, aning förvånade över hur pass duktig Douglas var på att tjuvkoppla bilar.
De bestämmer sig för att sticka till Mikeys gamla lägenhet för se om de hittar mer ledtrådar.
Lördag, 8 September
De bryter sig in i en liten stuga ute i Lingarö och sover över där.
Det blir inte så mycket sömn dock. Frank har en skum dröm där han återupplever hela händelsen från när de bröt sig in i kyrkan vid fjorton års ålder, men vissa detaljer här ändrats. Liket de hittade har åldrats och ruttnat istället för att vara nyligen avliden som det egentligen var. Det öppnar ögonen och stirrar
Bordet som liket ligger på, är täckt av en stor duk av vitt linne. Duken räcker hela vägen ner till golvet. Mikey greppar tag i Franks fot, han gömmer sig under bordet och vill att Frank ska komma dit.
—
Uteliggaren Roy (bakom Biografen) avslöjar att det är en ritual och att de har tre dygn på sig.
Sonny säljer droger, de rånar honom på kokain och en shiv.
—
Douglas går ombord på båten Buyan. Han inser att han både förstår och pratar ryska nu, så han ser till att få träffa kapten Oleg och ber om att få mönstra på båten för att arbeta så han kan ”komma hem till Ryssland igen”. Oleg accepterar och Douglas kan fritt börja röra sig på båten.
Han söker sig ner till lastutrymmet och blir där visat till sektion 4. Övriga sektioner är tomma, då båten nyligen lastats av, men sektion 4 innehåller fortfarande fem stora containrar. Dessa tycks varit bebodda men nu tomma. En konstig staty, vagt kvinnolik och byggd av metallskrot står uppställd i mitten av sektionen. Kläder, väskor och övriga saker som en gång har tillhört människorna som bott i containrarna, ligger staplade i en hög runt statyns ben.
Plötsligt kommer utmärglade människor fram ur mörkret. Snart kommer även väktaren, klädd i rostiga kättingar….
Douglas tar sig ut och hämtar de andra. Tillsammans lyckas de hitta Mikeys gamla hytt och brits. Där finner de en liten lapp inklämd mellan britsen och väggen. På lappen finns ett par siffror nedskrivna, siffror som senare visar sig vara GPS-koordinater. Mikeys telefon ringer, och en plågad Mikey ber dem att ta sig till gömstället. ”Ni måste gömma er!”
De minns den gemensamma kojan ute i skogen vid elljusspåret i Håsta-området.