Willhelm, 24 vintrar gammal och prisjägare. Trots hans låga ålder är han redan ärrad från diverse sammandrabbningar. Han har flera ärr från hagel/pistol/kniv på kroppen. Men även om han har kläder på sig så syns det att han har vandrat en hård väg. Antydande blomkålsöron, läppar som slagits öppna mer än en gång, en sned näsa som varit bruten och dåligt ihopläkt.
Lite ”på med superlim och tryck ihop skiten”- anda över hans sargade kropp.
Han går klädd i läderbyxor och läderjacka. – Brunt eller svart läder? Det vet man inte, för de är täckta av jord-, sot-, blod-fläckar.
Willhelms familj har ingen riktig status. De har livnärt sig på att vara med i distributionen av humlehåning som familjen Habsburg skördar i Norra ödemarkerna. (Exakt vart detta sker är omlindat av stor sekretess, av förklarliga skäl.)
Far, Karl, var övervakare över de små fraktkaravanerna som Willhelm ofta följde med på.
I Willhelms tidiga tonår visade det sig att Karl förskingrade håning och krediter, bland annat för att finansiera spelskulder. Sånt slutar alltid på ett sätt.
Willhelm fick aldrig reda exakt på vad som hände. Men det viskades om att familjen Habsburg sände ut lönnmördare för en dag så försvann Karl spårlöst.
Mor Katrine och lillasyster Farina lyckades få anställning som pigor i Hindenburg genom kontakter som de anförskaffat sig genom faderns jobb.
Willhelm har alltid plågats av faderns försvinnande, att han aldrig fick ett avslut. Utifrån vad han hörde på ryktesvägen, samt den skeva verklighetsbild man har som människa, beskyllde han naturligt mutanter för faderns försvinnande.
Willhelm fick ta ströjobb i Hindenburg, så mycket som en ung man kan få då han inte kunde gå ut med sitt riktiga namn i rädsla för att ”mutanterna” ska hitta han och hans familj och göra så att de också ”försvinner”.
Allt gick slött och livet var ett helvete. Mer och mer så började Willhelm glida in på en kriminell bana för att bidra med krediter till familjen. Men när han blev lite äldre så förstod han att han började tappa greppet, det är för farligt att livnära sig på tjuveri, smuggling etc – i vart fall för vad man får ut av det i krediter.
Eftersom Willhelm redan har stor kontakt med den undre världen så var ett naturligt steg att börja fånga in efterlysta mutanter (förlänger sitt mutantförakt och faderskomplex genom detta). Han har inget ”död eller levande”-brev från staten, utan fångar enbart in banditer och otyg levande. Han är ingen kallblodig mördare, även om han har blod på sina händer.
Största drivkrafter:
1. Fixa in krediter och att hjälpa mor och syster
2.Vad hände med far?
Kontakt i Hindenburg:
En av de få mutanterna i världen som han litar på – grävlingen Kalle Tjallare. En låglevel-hälare i Hindenburg. De har känt varandra länge och han kan erbjuda provisoriskt husrum vid nödläge. Han har även lite plats till övers där Willhelm kan förvara sin utrustning ifall han behöver lämna staden.
Tex:
Kokkärl
5 dagars frystorkad nödproviant
Filt, klinta
Varmare vildmarkskläder för vinter