Dimmor driver som söndertrasade själar genom det vindpinade pass ni vandrar igenom. När dimmorna glesnar för ett ögonblick ser ni den förfallna borgen Vädersten resa sig mot bergsklyftans nordsida, omgiven av en dyig vallgrav. Landskapet ligger kargt, bara taggiga buskar och vasst gräs överlever i denna trakt. Det enda som hörs är vindens vinande, förstärkt av passets bergväggar till en dovt klagande sång. Nakna ben av hästar och människor ligger strödda på vägen nära slottet.
Läs mer om sägnen om Vädersten här.